Till slut är den borta!

På ridlektionen idag lyckades jag med en sak. Jag lyckades bli av med min hopprädsla nämligen! Vi hade hoppning idag på den sista lektionen före jullovet. På slutet så kunde jag hoppa ett litet kryss i galopp, utan att tappa balansen eller trilla av!

Jag har haft min hopprädsla i ett par år nu, länge nog enligt mig. Det hela började nog när jag trillade av La Stocka i åttan. Enligt vad jag har fått berättat för mig så skulle jag försöka få fram henne i trav från skritt och efter ett bra tag hopplöst drivande så lyckades jag på något sätt trilla av och hamna med huvudet så att jag fick en hov i huvudet. Efter det var jag rejält groggy och enligt mamma så var det som om jag vore dement.

Såklart så blev först en färd till vårdcentralen och därifrån blev jag ivägskickad med ambulans till akuten i Gällivare. Väl där så konstaterades det att jag hade en medelsvår hjärnskakning och ett rejält blåmärke som täckte halva ansiktet. Själv minns jag ingenting av den kvällen. Det sista jag minns är att jag tittade på ridlistan där det stod att jag skulle rida La Stocka. Sen är det en minneslucka fram till att jag vaknade upp på akuten. Nåja, jag fick då vara ifred från mina småsyskon några veckor efter det eftersom de var skitskraja för mitt “gäddöga” som de kallade ögat som hade lite blod på ytan kvar.

Åter till ämnet då. Det är efter den händelsen som jag fick en rejäl rädsla för just hoppning. Varför vet jag inte. Den stannade dock kvar tills för några timmar sedan. Kan säga att krysset i sig inte var så speciellt högt, kanske ca 20 – 30 cm högt. Det efter att min ridlärare hade sänkt det efter att mina småsyskon hade hoppat.